Suröl är en syrlig öl som jäser med både bakterier och jäst till skillnad mot ”vanlig” öl som endast får komma i kontakt med jästen för att jäsa. De vanligaste bakterierna är Lactobacillus och fungerar på samma sätt som jäst, med skillnaden att de producerar mjölksyra i stället för alkohol när de bryter ner sockerarter. Här kommer vi redogöra för några av de olika syrliga ölstilarna så du inte behöver gå och fundera på vad suröl egentligen är.
lambic
En spontanjäst ölstil med lång lagring på träfat från Belgiska Pajottenland som i smak kan påminna mer om ett friskt vin än öl då den saknar både humle och maltsmak. Lambic i sin rena form är ovanlig men mer vanlig är Lambic gueze som är en blandning av olika årgångar av ölet. En lambic jäst med frukt döps med frukten den jäst med såsom Kriek, körsbär och framboise, hallon.
Oud Bruin
Oud bruin är ett överjäst öl från östra delarna av Flandern som lagrats på ekfat och därav fått en mer syrlig karaktär men med en större fyllighet och mustighet. Brun i färgen då den kokat längre än sin kusin från västra Flandern; Flanders red eller Oud Root som är mer röd i färgen då den kokat kortare tid och mer syrlig än den bruna.
Gose och berliner weisse
Gose och Berliner Weisse är den tyska motsvarigheten till suröl men bryggs med vete och med en enklare syrakaraktär av mjölksyrebakterier som finns naturligt på kornmaltens skal. Gose bryggs även med koriander och salt vilket ger inslag av mineraler och citrus. Berliner Weisse dricks i Berlin på klassiskt vis mit schuss vilket innebär att man i glaset tillför saft av hallon för en röd upplevelse eller myskmadra för en grön Waldmeistergeschmack. Väljer man mit strippe får man istället en variant med lite snaps i glaset.
Med detta till grund experimenteras det vilt bland bryggare med allsköns smaker av frukter och kryddor och där har vi dagens trend av suröl med smaker av exempelvis hallon, passionsfrukt, lime och citron.