Champagne är ofta något man dricker för att fira och för oss på Svenska Dryckesmässor är Champagne dessutom en stor del på flera av våra mässor. Tack vare fyra av våra utställarkollegor fick vi möjligheten att besöka detta mousserande vinets hemvist, träffa producenterna, ta del av historien och det fantastiska hantverk som ligger bakom.
44 Avenue de Champagne eller ”världens mest drickbara adress”, för att citera Winston Churchill, blev det första stoppet på vår resa genom Champagne. På Rue Winston Churchill, i en praktfull villa, där vinhusets familj tidigare bott möts vi upp av den vänliga Sylviane Lemaire som tjänstgjort hos vinhuset i 29 år. Hon guidar oss först genom representationsdelen av huset på nedre plan, genom den praktfulla trädgården och sedan nedför backen mot Avenue de Champagne där produktionen sker.
Innan vi beger oss ner i vinkällaren får vi smaka på en druvmust av Pinot Meunier, efter dess första lagring, det är en frisk smak som absolut frestar oss att få veta mer om ett av de sista familjeägda champagnehuset, Pol Roger.
1849 sålde Pol Roger sitt första vin i sin hemby Aÿ för att sedan flytta verksamheten till Epernay 1851 och 1855 började produktionen av Brut Champagne. Pol Roger är fortfarande familjeägt och sysselsätter 14 personer på kontoret och 40 personer i vineriet. Huset äger 92 hektar vingårdar runt Epernay som täcker cirka 49% av behovet, resterande 51% tas från Pinot-byar i de bästa områdena runt Epernay. Pol Rogers källare är extra djupa med sina 34 meter, 9 meter djupare än det normala, vilket ger en lägre temperatur som i sin tur bidrar till mindre bubblor vid andra jäsningen. De djupa källarvalven sträcker sig 7 km under jord och rymmer oräkneliga rader av flaskor i olika storlekar. Totalt producerar Pol Roger 1 400 000 flaskor per år och alla flaskor degorgeras för hand av fyra personer. I par vrider de först åt höger, 1/8 dels varv varje gång och efter ett helt varv vrider man åt andra hållet. För varje vridning ökar lutningen på flaskan något och totalt vrids varje flaska 25 gånger för att sedan vila i mins fyra månader innan de släpps till försäljning och vi får äran att uppleva detta hantverk.
Vi lämnade Pol Roger förväntansfulla över vår fortsatta tripp som nu ledde ner för backen till André Bergéres vinbutik. Här blev vi guidade genom vinsortimentet samtidigt som vi fick ta del av vinets terroir för att få förståelse hur det och de olika druvblandningarna påverkar vinet. A. Bergéres odlingar ligger främst i Férebrianges, Etoges och Congy söder om Epernay. Gruppen var sedan tidigare överens om att torra viner favoriserades extra och här fick vi möjligheten att prova Champagne Brut Nature, alltså ett vin helt utan dosage. Detta vin blev en minnesvärd favorit och fick oss också att inse hur fantastisk chardonnaydruvan är.
På cykel fortsatte färden mot Aÿ och Bollinger. Längs vägen tog vi en välbehövlig lunchpaus med franska baguetter fyllda med franska ostar och charkuterier. Väl framme hos Bollinger klev vi innanför murarna något blyga, skulle verkligen vi in i hos denna gigant? Det skulle vi och blev väl omhändertagna av vår guide som först tog oss med in i en av deras två vingårdar som klarat sig från vinlusen angrepp under 1800-talet och består därmed av oympade vinstockar. Även här besökte vi dunkla källare med mycket historia och Bollingers egen historia börjar 1829 då det grundades av Hennequin de Villermont, Paul Renaudin och Jacques Bollinger. Idag drivs vinhuset femte generationen efter Jacques Bollinger, även om namnet Bollinger faktiskt inte finns kvar inom familjen. Så om du någon gång möter en Bollinger vet du att hen inte har någon koppling till vinhuset. Bollinger äger 165 hektar vingårdar vilket står för 60% av deras behov. Bollingers viner har en helt egen karaktär som vi noviser inte kan likna vid någon annan champagne. All champagne från Bollinger domineras nämligen av Pinot Noir vilket ger vinet muskler och tyngd, dessutom har dom alla toner av ek efter lagring på ekfat då alla vinerna gör sin första jäsning på ekfat och till årgångschampagnerna används endast ekfat. Förutom att besöka långa källargångar, kantade med tusentals vinflaskor i allehanda storlekar och åldrar fick vi även besöka verkstan där Bollingers egen tunnbindare tillverkas och restaurerar ekfaten, vilket är ett otroligt hantverk som imponerade på oss. Ytterligare en aspekt som ger Bollinger dess speciella karaktär med fyllighett, mjuka bubblor och krämig textur är den långa lagringen på sin jästfällning.
När vi lämnade Bollinger var det sen eftermiddag och vi cyklade åter till Epernay för att sedan ta oss tillbaka till Reims där vi bodde under vår vistelse. Efter en god natts sömn, några timmars workshop så gav vi oss ut för att se Reims. Vi strosade längs gatorna, besökte katedralen och tog sedan en promenad till vårt sista besök hos Taittinger. Taittinger är ett av de äldsta champagnehusen, grundat redan 1734 men det var Claude Taitttinger som drev firman 1960-2005 som gjorde vinet känt världen över. Över hela Champagne har Taittinger sina vinodlingar med 289 hektar egna odlingar som står för närmare hälften av deras behov.
Nicholas mötte upp oss i receptionen och tog oss sedan med på en helt annan resa. Vi hade redan fått höra om vingårdar, druvor, olika lagringsmetoder, flasktyper och allt annat som hör vinet till och nu var det dags för historia. Inte direkt vinhistoria utan historien bakom Reims och Taittingers källare. Taittingers vinkällare har funnits sedan 1200-talet och ligger belägen under huvudkontoret där Saint Nicaise kloster en gång stod innan det förstördes under franska revolutionen. Här viskar minnen om en tid då munkarna levde här men även från första världskriget när soldater levde i källarna, väggarna kantas av målningar som berättar om deras livsöden. Sedan tidigt 1900-tal ägs källaren av Taittinger som här förvarar sina bubblande flaskor. Källaren som är byggd av krita har en naturlig förmåga att absorbera fukt, har en temperatur på 10 grader vilket är ett perfekt klimat för att lagra vin. Vi blev inte bara imponerade av källarens konstruktion utan även över dess utseende, dessa källare liknade inte alls de vi tidigare besökt och var dessutom otroligt vackra.
